Utan att använda sig av kikare är det svårt att se många vilda djur. Inte minst gäller detta fjällräven, som är akut hotad och därmed rödlistad i Sverige, även om det globala beståndet är så pass stort att den inte anses vara hotad i ett internationellt perspektiv.
Fjällräven, vars latinska namn är Alopex lagopus, är den enda arten i alopex-släktet, även om den ibland räknas in i vulpes, där de flesta rävar, bl.a. rödräven, ingår.
Fjällrävar är små och snabba, de mäter mellan 80 och 140 centimeter med svansen inräknad. De är dessutom svåra att upptäcka, eftersom den är väl kamouflerad. Sommartid är fjällrävens huvud, rygg och utsidan av benen brungrå, medan övriga kroppen är gråvit. Vintertid är den däremot helvit. Detta gör att det alltid är svårt att upptäcka fjällräven, då den smälter in väl i omgivningen året om.
En annan anledning till att fjällräven sällan syns är att den är sällsynt. Bland djurets viktigaste föda finns fjällämlar, på vilka tillgången kan variera kraftigt från ett år till ett annat. Tidigare jagades fjällräven också för sin päls. Andra hot som bidragit till att decimera stammen är att man tidigare lade ut förgiftade beten för att minska vargstammen, och även fjällrävar tros ha ätit av dessa beten. Andra rovdjur som kungsörn och rödräv har fjällräven som bytesdjur, och rödräven konkurrerar även med fjällräven om födan. Dessutom har rävskabb, som tros komma från rödräven, angripit fjällrävsstammen, vilket även rabies har gjort. De fjällrävar som nu finns kvar i den svenska fjällvärlden har svårt att finna varandra under parningssäsongen, och stammen hotas därför av inavel.